Tur på turen

Dagens tänkta cykeltur blev istället en svamptur. Det var bara att ge upp planen på motionerande och hoppa av cykeln och börja plocka. Cykelkorgen fylldes snabbt av Karl-Johan och kantareller. Hade inte de svarta molnen tornat upp sig i fjärran hade jag nog varit ute än för det är svårt att slita sig när svampdjävulen sättet klorna i en.

Sandsopp tittar opp

Jag vet inte om det är bra eller dåligt med en massa svamp i gräsmattan. Lättplockat och närproducerat är det ju i alla fall. Sandsopp visade det sig vara och det ska visst vara en helt okej matsvamp. Vi får prova och se.

Tre goda ting

Lakrits, choklad och hallon. Tre goda ting var för sig men också goda tillsammans i denna lakritskladdkaka med hallongrädde

150 g smör
2 ägg
2 dl socker
1,5 dl vetemjöl
5 msk kakao
1,5 msk lakritspulver
En nypa salt

Smörj och bröa en form med löstagbar kant.
Smält smöret och låt svalna något.
Vispa ägg och socker poröst.
Blanda alla torra ingredienser. Blanda ner det i äggvispet tillsammans med det smälta smöret.
Grädda i 175 graders ugn ca 15-20 min.
Vispa grädde och blanda ner rejält med hallon.

Skogens skafferi

I helgen väcktes åter begäret att ta tillvara på det som finns i skog och mark. Kanske har man någon gammal nedärvd rest av att fylla bodar och förråd inför vintern. Nu blir det frysen som fylls med blåbär, hallon, svamp och lingon.

Inga sura miner här inte

Gårdagens surströmmingsfest bjöd på flera nyheter, vilket inte hör till vanligheterna när det gäller något så traditionellt som surströmming.

För det första hade mamma kommit över en burk Lungö sura. En lokalt tillverkad surströmming från ett litet salteri som man kan läsa mer om här. Lungö sura var en ny trevlig bekantskap som gillades av oss alla.

Nästa nyhet var blana. Trots den ångermanlänning man är hade jag aldrig hört talas om det. Tydligen en ångermanländsk specialité både på julbordet och till surströmmingen. Vad är då blana? Jo en blandning av vispad grädde och messmör. Betydligt mycket godare än vad det låter. Kanske blir det ett nytt inslag på julbordet också.

Gamla gården

Idag blev det en utflykt till Gamla gården utanför Sundsvall. I ett vackert gammalt hus finns ett smakfullt urval av gamla saker blandat med endel nytt. Och så gott fika förstås, som avnjöts i solen under det dignade äppelträdet.

En lykta inhandlades, för det kan man väl inte få för många av nu när det börjar närma sig höst.

Sommargrannar

Vardagslyx

Varje dag, iblan flera, går jag nu ut i växthuset och hämtar in varma, mogna tomater. Det är något annat än det där man köper under vinterhalvåret som visst också kallas tomater. Vi får rikligt av alla fyra olika sorter. De små, röda, söta mei wei. Naranja, som är gul/oranga och nästan har en svag dragning åt apelsinhållet. Tigerella, är lite större och får fina guldstrimmor i det röda. Och så den avlånga, fylliga teta de venus.

Eftersom jag nästan helt slutat köpa gurka under vinterhalvåret (för att jag är för snål för att köpa den KRAV-odlade) blir gurka nu en delikatess. Vi frossar i gurka – den gröna frilandsgurkan som jag inte vet namnet på och Arboga vit. Jag äter det som frukt och vi har också lagt in lite i burkar. Vi kör de gamla väl beprövade recepten sedan tidigare år.

Ramlösagurka

Saltgurka

Blommande stad

Gick häromdagen igenom bilder från semestern och minns tillbaka till sommarens kanske varmaste dag. Den dag då de flesta säkert tillbringade vid någon badstrand eller i skuggan. Men inte vi. Då lämnar vi byn vid havet och åker in till stan. I det här fallet Sölvesborg. Vi var ganska ensamma om att vandra runt på gatorna och i butikerna och stadsbesöket blev ganska kortvarigt. Det blev i alla fall det årliga besöket på Karibakka. Och här är bilder från  deras innegård med det fantastiska blåregnet.

Kullerstensgator och mysiga innergårdar.

Rosor, rosor, rosor…

Pimientos di padron

Pimientos di padron kallas även för rysk roulette chili. De allra flesta har en ganska mild smak, åt paprikahållet, men ibland smäller det till och det dyker upp en tokstark chilifrukt. Jag har hört att 1/10, 1/100 och 1/1000 ska vara stark. Vad den rätta siffran är vet jag inte. Förra sommaren åt vi massor utan att få en endaste stark. Nu har vi egenodlade och av de nio på bilden var det en riktigt stark. De övriga åtta var också mer smakrika än de vi tidigare köpt. Padrons är goda att steka eller grilla och sedan strö över lite flingsalt.